Dragspelshipsters

Mickey Factz och the Cool Kids i en tidsenlig collabo. Alla coola kids förstår fakta: Rockin' & Rolllin är den bästa dragspelsrapen sedan Clipses monumentala Momma I'm so Sorry.

Äta gata

Efter år på gatorna, ständigt slangandes tunga verser hos rapcelebriteter eller på egna mixtapes, börjar den stora fullängdsdebuten närma sig för Ransom. Varför inte Street Cinema får gälla som en "riktig" skiva förstår jag inte. Är 16 stenhårda gatunära originals helt utan bullshit inte nog? Jag tycker det och skriver en kom ihåg-lapp till december månad då rapåret ska summeras.

Jag vill minnas att Petter någon gång för mycket länge sedan då han var portalfigur för en nyväckt rörelse i Sverige proklamerade "Jag äter hiphop, jag bajsar hiphop". För Ransom är det helt ovidkommande att meditera över de fyra elementen. För honom heter religionen istället gatan. På Walk, Talk förklarar han just det, hur han går, pratar, äter, sover och bajsar gata. Att han gör det över stråkar och marschtrummor gör inte saken sämre. Placera in den mellan Prodigys I Want Out och Papooses Die Like a G i listan över årets bästa östkustgangstabangers.

Ransom - Walk, Talk

Glasgow crunk

Rustie är minsann inte rädd för att experimentera. Den crunkinfluerade electroproducenten från Glasgow har tillsammans med sitt LuckyMe Crew producerat några av 2008's tyngsta och mest originella beats. Med en sällsynta känsla för att komponera minimalistiska club-bangers har Rustie lyckats sammanföra ryggsäckshiphopare och ljusskygga rejvare i en besynerlig allians.

Med två officiella släpp (Jagz the Smack och Cafe De Phresh) och ett dussintal remixer i bagaget ser 2008 att bli ett lovande år för Rustie.

Patrick Ewing - Rustie
Mic of the Year - Rustie

Veteranrap

Roots är tillbaka med, vad blir det nu, sitt åttonde studioalbum. Exakt var det hamnar i den här rankingen vet jag inte riktigt ännu, men jag skulle gissa rätt så långt ned.

En del av låtarna har ju redan läckt, så som geniala Get Busy och gammrootslåten Rising Up där Wale skiner.

Här har ni istället en sådan låt som vid första anblicken kan verka anonym, men både Black Thought och världens minst googlebara rappare, Porn, dödar det inte helt vibranta beatet.

The Roots - Singing Man feat Truck North & Porn

Party - Holiday Party

Soulja Boy visar vägen, pay attention:

Edward Riedls geometri

För alla er som ställt er frågan - hur fyrkantigt är egentligen Edward Riedls huvud. Här har ni svaret.

Först lite info: Edward Riedl föddes i Sörmland 1976 där han fostrades under gynnsamma förhållanden till en välfungerande ung man. I mitten av nittiotalet, när han precis höll på att lämna tonåren och Göteborg stod värd för friidrotts-VM flyttade Edward till Umeå där den politiska karriären tog fart. Efter ett antal hundår växte han under början och mitten av 2000-talet fram till moderaternas näst mest profilstarke man bakom svärmorsdrömmen Anders Ågren, en position han hållit sedan dess. Men det finns ingen större prestige inom denna dynamiska duo, de ses ofta frekventera Umeås uteställen tillsammans, sällan mer än en slips ifrån varandra.
Riedl har nu sin tyngsta post inom landstinget där han är gruppledare för moderaterna. På fritiden gillar han att unna sig en god whiskey, lyssna på madonna och läsa om Alexander den store. Gärna allt samtidigt, ty han är en man som gillar effektivitet. Är vädret vackrare ger han sig ut i naturen, till fots eller till båts går lika bra.

Allt detta är dock av smärre betydelse, vad som är det mest spännande med Edward Riedl är hans mycket distinkta huvudform - den rektangulära. Vanliga människor föredrar att sporta en mer oval look, men inte nog med att han har ett rektangulärt utgångsläge - med hjälp av en noggrant planerad skäggväxt ser han till att framhäva sin geometriska särart ytterligare.

I ett försök att utröna exakt hur rektangulärt hans huvud är så har Lavishbloggen jämfört honom med det socialdemokratiska kommunalrådet i Umeå - Lennart Holmlund. Då även hans huvud av cyniker kan beskrivas som särartat har jag även satt ditt mitt eget huvud som referens, ett huvud som enligt vittnesuppgifter ska vara tämligen ordinärt i sin geometri.

Lavishbloggens experiment går ut på att först rita en rektangel som fångar in huvudets ytterkanter, utstående partier så som hår och öron ignoreras. I nästa etapp ritas en oval som tangerar rektangelns sidor.

Lennart Holmlund, Edward Riedl, jag

Notera skillnaden. Där både jag och Lennart Holmlund får kämpa för att fylla ut ovalen kring kindpartierna överlappar Riedl rejält. Det är även tydligt att Riedls ansiktes hörn strävar efter rektangelns hörn med större frenesi än mitt och Holmlunds ansiktens hörn tycks göra.

Enligt beräkningar, förvisso inte exakta, men rätt så välövervägda är Riedls ansikte ungefär 30 procent mer rektangulärt än mitt ansikte och hela 35 procent mer rektangulärt än Lennart Holmlunds. Så, gott folk, nu kan ni tryggt sova vidare.

Livin Lavish

Jepp, just så lever vi.

Gangstapondus

Mer och mer talar för att Raw Footage de facto blir årets motsvarighet till fjolårets Guilty by Affiliation, det album som knockar en baklänges, pissar på ens kläder och skriker: Västkusten lever!
Kuben (vi kallar honom så precis som de som är nere med Rolling Stones kallar dem för "stenarna" eller äkta Isolation Years-fans benämner sitt favvo-band "Lation") hade fler en ett finger med i spelet under produktionen av WC:s episka fjolårsplatta, men han tycks ha sparat gott om krut till sitt eget album.
Gangsta Rap Made Me Do It är, tillsammans med I Want Out, årets låt och nyaste spåret att läcka, It Takes a Nation..., kvalar in på topp 30-listan även det.
På It Takes a Nation... har Kuben letat fram tidiga nittiotalets oversizade knoggjärn och går till frontalangrepp mot en hel rapindustri. Endast en veteran med sann gangstapondus kan komma undan med något sådant.

Ice Cube - It Takes a Nation....

R.I.P. VL Mike

Lavishfavoriten och Chopper City Boyz-medlemmen VL Mike levde för the hustle, ständigt on the grind på jakt efter mer stålar. På väg ut ur sin bil klev en man, ännu okänt vad det var för en man, fram och knäppte honom. VL Mike skjutsades i ilfart till University Hospital i New Orleans, men när han kom fram var han död.

Lavishbloggen häller ut lite virtuell sprit och spelar Money in here, singeln från vad som skulle bli hans debutplatta som soloartist, ännu en gång.

VL Mike - Money in here feat. Mannie Fresh

Hysteri

Snooker-VM, arbete, NBA-slutspel (vilken jävla match, vilket förbannat slut. Tim Duncan.) och ett ständigt sug efter att spela biljard är ingen bra kombination. Dygnet är för kort och inget av livets goda får den omsorg det är värt. Det blir lite hysteriskt.
Ungefär som Unladylike. Ni kommer kanske ihåg Sit Down som jag postade för ett tag sedan. Nu har ett helt album med den stentuffa St. Louis-duon landat och Hot 2 Def innehåller så mycket högenergisk crunk att min redan höga puls tangerar 140. Konstant.

Två smakprov (Do my dance var förvisso med på en EP i fjol, men uppskattningsvis sju av åtta lavishläsare missade det släppet):

Unladylike - Do my dance
Unladylike - Double dutch

Östsahara

Bortsett från Boston Celtics som imponerat å det grövsta har öst varit en öken jämfört med frodiga väst. Det är sådana här säsonger som frågan om ett slutspel där man blandar öst och väst känns mer aktuell än någonsin. Men, hur som helst, ett av följande åtta lag ska till final och på vägen kommer det att bjudas på en hel del brysk basket vill jag tro.


Boston Celtics (66-16) – Atlanta Hawks (37-45)
Att ”the big three” – Kevin Garnett, Ray Allen och Paul Pierce – tillsammans skulle se till att göra ligans sämsta lag till ett av de bättre var väl egentligen rätt väntat. Men att truppen, som vid första anblicken såg tunnare ut än ett A4-ark, skulle låta sig inspireras och växa ihop till en våldsam defensiv kraft var mer oväntat. Att man sprang hem usla öst är en sak, men 25–5 mot vilda västern är imponerande.
Atlanta må ha bättre rap än Boston, men på basketplanen står de chanslösa.

Lavish tippar: 4–0 till Boston


Detroit Pistons (59-23) - Philadelphia 76ers (40-42)
Sur-Pistons är alltid sur-Pistons. Mr. Big Shot fortsätter leverera, Rip Hamilton är ett ständigt hot (om han nu är hel) och Rasheed Wallace kan fortfarande dominera vilken match som helst. Lägg till Tayshaun Price, Antonio McDyess och bomben Jason Maxiell så har du en legitim contender.
Hör du någon nämna AI i Philly nuförtiden är det inte Allen Iverson det handlar om, det är Andre Igoudala. Som medlem i hedersamma 20–5–5-klubben har han lyft sorgliga 76ers till ett av de mer konsekventa lagen i öst.
Detroits rutin, defensiv och surhet fäller dock avgörandet.

Lavish tippar: 4–2 till Detroit

Orlando Magic (52-30) - Toronto Raptors (41-41)
Att Dwight Howard är framtiden har jag misstänkt sedan jag såg honom för första gången, men den här säsongen har alla tvivel skingrats. Manchild är ett monster, i ordets allra mest positiva betydelse. När dessutom Rashard Lewis fått lite fart på bössan och Hedo Turkuglu spelar sitt livs basket kan Magic räcka långt.
Har Raptors en bra dag (läs: sätter sina treor) kan de slå de flesta, men laget är för vitt och för lätt för att ha en chans.

Lavish tippar: 4-2 till Orlando


Cleveland Cavaliers (45-37) - Washington Wizards (43-39)
För ett år sedan svepte Cavs den här serien, 4-0, det kommer inte att ske i år. Visst, Lebron är Lebron, men som lag betraktat är Clevelands stoltheter fortfarande ett rätt så mossbelupet gäng. Jag gillade i princip Gooden-Hughes-Wallace-Smith-traden, men någon upprepning av fjolårets succé kan det omöjligt bli tal om.
Med herr Hibachi tillbaka blir Wizards ett potentiellt skrällgäng vilket borgar för en jämn och svårtippad serie.

Lavish tippar: 4-3 till Cleveland

Vilda västern

Natten till söndag, svennetid, kastas den första slutspelsbollen i luften och Lavishbloggen dristar sig att tippa utgången av den första omgången.
Först ut – Sanslösa väst, där i princip alla lag utom Nuggets har en rimlig chans att vinna hela skiten. Öst kommer i morgon

Los Angeles Lakers (57-25) – Denver Nuggets (50-32)

Kobe grinade innan säsongen, han ville bort. Lakers var fången i mitten, laget skulle varken vara fantastiskt eller uselt, ett lag som skulle nå slutspelets första omgång men inte mer.

Men det var innan Andrew Bynum visade sig ha mognat fyra år över en sommar, innan Lamar Odom fick något mordiskt i blicken, innan Jordan Farmar gick från fjunig fyllnadsspelare till faktisk faktor, innan farbror Derek Fischer satte hela laget i sitt knä. Och, framför allt, innan Pao Gasol landade i La-la-land.

Denver är roliga, spektakulära och ett lag kapabelt att slå vilket annat lag som helst vilken dag i veckan som helst. Men, och det är ett förbannat stort ”men”, när Marcus Camby är den ende spelaren som konsekvent spelar försvar har man ingen chans över sju matcher.

Lavish tippar: 4-1 till Lakers

New Orleans Hornets (56-26) – Dallas Mavericks (51-31)

Årets överraskningslag, hur man än räknar, funderar eller diskuterar, är New Orleans. Chris Paul har exploderat, David West har fått ögonen på sig och Tyson Chandler är mer Ben Wallace än Ben Wallace själv.

Så här i efterhand framstår det som ett mirakel att Dallas kunde vara så fruktansvärt bra under grundserien i fjol, årets nivå känns närmre verkligheten. Ett rätt så skabbigt gäng egentligen och den desperata Kidd-traden har inte fått förväntad effekt.

Men jag tror Hornets gjort sitt, att man blir årets svar på fjolårets Mavs och de New Orleansbor som överlevde Katrina dränks i sina egna tårar, metaforiskt talat alltså.

Lavish tippar: 4-3 till Mavs

San Antonio Spurs (56-26) – Phoenix Suns (55-27)

Fjolårets västsemi mellan Spurs och Suns var den moraliska finalen mellan ligans två bästa lag. Så är det inte i år. Spurs har, äntligen, jagats av skador och Phoenix dubblade sin matchvikt, och halverade sin fart på ett bräde då Matrisen Marion byttes mot Shaq.

Ett möte mellan ligans bästa försvar och ligans bästa anfall, ett möte mellan ligans mesta vinnarlag det senaste årtiondet och ligans mest graciösa förlorarlag sett över de senaste tio åren. De sura mot de muntra, de onda mot de goda, Steven Hendry mot Ronnie O’sullivan.

Lavish tippar (med hjärtat): 4-2 till Suns

Utah­­ Jazz (54-28) – Houston Rockets (55-27)

Favorit i repris, eller hur Tracy McGrady? Ligans bästa hemmalag mot ligans längsta winning streak sedan shortsen ersatte underbyxorna. I fjol slog Jazz publiken med häpnad, i år var framgången mer väntad. Deron Williams har tagit ytterligare kliv, och Kyle Korver visade sig passa som hand i handske i en aningen bortglömd, men ytterst viktig trade.

Hur Houston, som hajpades galet innan säsongen bara för att se ut som nollor under Rick Adelmans högoktaniga anfallsspel i säsongsinledningen, kunde, till stor del utan Yao Ming, radda upp vinster som andra radar upp satser är mig fortfarande en gåta.

Rockets förtjänar att vinna, men McGradys förbannelse kommer inte att brytas i år heller då man faller i sista avgörande på hemmaplan.

Lavish tippar: 4-3 till Jazz

Den oficiella laddarlåten? Den står Oomp Camps DJ Unk för.

DJ Unk - In Yo Face

Hovmästaren Livin Lavish

Uteserveringen står där den ska. Solen har börjat skina även över Umeå. Nästa klubbdatum är lördag den 3:e maj och överraskningarna är både många och bra. Bortom det rent grafiska och materialistiska har vi till exempel adderat ännu en dryckesprodukt till Teatercaféets redan digra sortiment. Hovmästaren Livin Lavish är stolta att kunna introducera: kokosnötjosen. Zippas helst i sugrör bärandes solglasögon.

Make the city blow up like the unabomber

Varsågoda, en rykande D.C.-collabo för era asses. Southeast Slim är self made CEO för Hitter Quitter Boyz, en bunt välanpassade thugs från den amerikanska huvudstadet. På The Bomb, som är just en bomb, gästar hyperaktuella Wale som syns överallt just nu. I maj kommer tydligen Mixtape about nothing som jag förstås har löjligt höga förväntningar på.

Southeast Slim - The Bomb feat. Wale

Ny fix från R-Les

Ryan Leslie fortsätter att tillhandahålla lavishbloggen med R&B-crack i världsklass. R-Les senaste hopkok "Addicted" är riktigt bra skit och är minst lika beroendeframkallande som "Diamond Girl". Att den bedårande Cassie dessutom gästar gör ju inte saken sämre.

Stockholmsbaserade UMYO har annars gett sig på Diamond Girl medelst ett gammalt Clipse-beat. Lavish exklusivt? Yeah, and we got it for cheap!

Ryan Leslie - Addiction ft. Cassie

Ryan Leslie - Dimond Girl (UMYO Refix)

New Yorks återupprättelse

Trogna Lavishvänner vet att nästan alla låtar som hamnar på den här bloggen har sitt ursprung i sydöstra USA med några få undantag som London, bukten eller Los Angeles.
New York, hiphopens födelseort, hiphopens vagga kanske vissa till och med vill hävda, ter sig mest som ett svart hål här. Det har dock ingenting att göra med att vi diskriminerar, det mesta från äpplet är helt enkelt G-unit-aktig smörja eller surt bakåtsträvande ryggsäcksputter.
Därför är det med sann glädje jag postar I want out från kommande H.N.I.C pt. II, en vaggande betonghård östkustgangstaballad när den är som allra bäst. Prodigy visade redan på fjolårets ambitösa mixtape Return of the Mac att han är tillbaka vassare än någonsin, och till stor del inspelat bakom galler förväntar vi oss stordåd på det kommande släppet som väntas landa inom en vecka.

Eller som han själv uttrycker det:
"These niggas put they little albums out, but nobody cares
It's P time to shine, get that shit the fuck out of here"

Prodigy - I want out feat. Havoc & Un Pacino

"Mode'n är het men det fattar ni själva"

Stadium Status

Jag kan inte riktigt hålla mig längre. Förra veckans låt i det lavishka hushållet. Från Kockys kommande album 'Stadium Status'(30 april). Och ja, det är en version på Dream-spåret med samma namn. Vem som sjunger lär vi få veta snart nog.

Kocky feat. ? - Fast Car

Hela albumet är förresten hyfsat fantastiskt.

Pojken från bukten

Arvid slangar tunnbrödsrullar på Statoil. Stefan har hämtat ut sin nya biljardkö på posten och är av skäl relaterade till detta inte i närheten av en dator före midnatt. Det faller med andra ord på mitt bord att posta ny och förhållandevis het skit med buktens stora hopp. Vad låten säger:

Ya Boy - Pick Me Up

- - - - - - -

Virtus fick för er som missat det bronsmedaljer med sig hem från slutspelet i Örebro. Lavish-bloggen slänger sex nävar i luften, saluterar en fin säsong och frågar lagom försynt: Ligan nästa år?

Nässjö nästa

Det blev ingen supersuccé i Final Four-spelet för Virtus. Trots en lovande inledning, ledning med fem i halvtid, lyckades storsatsande Örebro vända i andra till en klar seger.
Joakim Hellgren (12), Egal Saleman (12), Viktor Edlund (13) var Virtus enda spelare att nå dubbla nuffror i poängprotokollet.
Vanligtvis pålitliga Per Bergmark hade en tung dag, inte en endaste poäng, endast en retur och utfoulad tidigt i fjärde.
Säsongen är dock inte över för det, i morgon väntar Nässjö, som även de satsar hårt med amerikanska importer och whatnot. Bland annat har de en härlig lirare som heter Loyd Deloatch som undertecknad faktiskt spelade high-schoolbasket med säsongen 98-99 för Rustburg Red Devils. Redan då var unge Deloatch en kvick guard med stor potential. Rapporter säger att han fortfarande har kvickheten och blicket för spelet som sin styrka, litenheten och ett svajigt skott som svaghet.

Lavishbloggen önskar under alla omständigheter Virtus lycka till i bronsmatchen.

Gå galna

Mr. Colliparks Collipark Records fortsätter aptitreta oss crunkconnoisseurer. Nu senast med en fyraspårssampler med både sprakande minimalism från Soulja Boy och flöjtvacker R&B från Vistos Bosses.
Inget av det ovan nämnda kan dock jämföras med Tex James brutala Crazy, en sådan där långsamt dragande och fullständigt oemotståndlig crunkdänga som Livin Lavish gjort till något av sitt signum.

Tex James - Crazy

Lavishmiddag - kycklingfajitas

Vill du göra en riktigt god fajita är härlig oxbringa oslagbart. Men då detta inte alltid är helt enkelt att få tag på är kyckling ett simpelt och fint substitut.

Med den brasklappen ur vägen: unna dig och ett par vänner en amerikanskt mexikansk måltid utan burkighet - Lavishfajitan!

4 portioner
5 kycklingfiléer
4 limefrukter
3 gula lökar
3 gröna chilifrukter (spansk peppar för den veke, jalapeño för den morske)
2 gröna paprikor (gärna turkisk paprika)
2 klyftor vitlök
2 msk oregano
1 kruka koriander
1 tsk spiskummin
1 torkad chipotle (alternativt två tsk chipotlepasta)
1,5 dl hönsbuljong
sallat
tomat
ost
salsa
guacamole
tortillabröd

Kör en lök, saften från tre limefrukter, oregano, 1 dl olivolja, 2/3 kruka koriander, spiskummin och chipotle i mixern. Låt kycklingen marinera i detta i fyra timmar.

Torka bort överflödig marinad, men spara en del av den. Salta, peppra och grilla kycklingfiléerna så de får fin färg, ett par minuter per sida, låt de gå klart i ugnen på 175 grader (ungefär 10 minuter).

Under tiden: Skiva överstående lök, chili och paprika. Fräs detta i olivolja på rätt så hög värme, ska ta lite färg. Tillsätt vitlöken när det andra börjar bli klart, se till att inte vidbränna vitlöken. Krydda med spiskummin, salt och peppar. Pressa på en lime och tillsätt en del av marinaden. Slå på hönsbuljongen och reducera.

När kycklingen är färdig, skär den i strimlor och lägg i bland grönsakerna.

Servera i tortillabröd med sallat, salsa, guacamole, tomat och ost. (behöver du recept på salsa eller guacamole - googla)

Drick duktigt med öl till maten och vissla på alla señoritas som passerar.

Next stop: Örebro!

För ganska exakt tre timmar sedan rullade bussen ut från Gammliahallens parkering. Destination? Final Four-slutspelet i Örebro. Umeå Virtus har nämligen chansen att kröna en redan briljant basketsäsong med ännu mer ära och berömmelse. Men då måste man först slå tillbaka värdlaget Örebro i morgondagens semifinal. Uppkast är satt till klockan 16.00.

De lokala tidningarna har valt att inte bevaka evenemanget på plats, så det är här på Livin Lavish-bloggen du hittar de viktiga uppdateringarna. Lyckönskar som fan gör vi annars med en passande dänga från Big Tymers, aka Birdman och Mannie Fresh.

Juice box

" Make that juice box talk, man I make that pussy fart"

Gorilla Zoe vet sannerligen hur man tillfredställer damerna.

Double Trouble

Jag vet ärligt talat inte så mycket om Stat Quo. En snabb googlesökning skvallrar dock om att mannen förstås är från Atlanta och släppte en mer eller mindre förbisedd platta vid namn Statlanta förra året.

Huruvida "My Ride (Double Bubble)" är hämtad från ovan nämnda skiva vet jag inte heller, men en sak är säker: sommarhitpotential har den. Bli därför inte förvånad om du möter mig på Hovefestivalen veckan efter midsommar, nynnandes bom bom ba bom bom ba.

Stat Quo ft. B.O.B - My Ride (Double Bubble)

Sound of da police

Dizzee Rascal - Sirens (Acid Girls Can Hear It Too Remix)

Picture us rollin

Nästa Livin Lavish går av stapeln på Teatercaféet lördagen den 3 maj. Vi utlovar solsken. Till dess, minnen:

R-Les

Folk försöker lägga honom i en låda. Men det är omöjligt.

Hyper Space

Lavish nummer fyra sorteras bäst in i facket för nätter man aldrig riktigt vill ska gå över i dag. För vad sägs om rekordstort antal besökare, nytt fräckt tannmansljus, löjligt lyckosam Serato-premiär och minst en insparkad båsdörr. Addera att Virtus tog sig till final four, att vänner fyllde år och att dansgolv vältes över till ljudet av sånt som "Lollipop" och "Dat Baby" och ni förstår varför söndagens träkeps suttit bättre än på länge. Tacksamma är numera vårt mellannamn.

Bilder (Jenni Sandström Lindberg agerade husfotograf) kastas upp här i morgon. Tills dess kan man roa sig med ett av de vassaste nya spår vi av någon anledning aldrig hann med i går. Från Diplo och DJ Benzis kommande PRG-mixtejp:

Paper Route Gangstaz - Bama Gettin Money (Diplo Remix)

Swagger right - Game tight

Nu är den när nära - den fjärde upplagan av Livin Lavish på TC. Vi har som vanligt proppat våra virtuella skivbackar fulla med rykande färsk hiphop från Atlanta, Houston och San Francisco till Los Angeles, London och Stockholm. Nytt för den här gången är ett ännu mer prunkande ljus än sist, en skinande logotyp och annat smågott som den vakne besökaren kommer att upptäcka.

Så, ta på dig din finaste tischa, ägna en minut till att fundera på huruvida du skulle vara Blood eller Crip om södra LA var din bakgård och tramponera ned till Teatercaféet i lämplig tid. Innan elva är entrépriset halverat, 30 spänn är som ingenting.

-------------------

I går kväll tog Virtus en imponerande seger över Srbija i den första av de två kvartsfinalmatcherna. Klockan 15.00 i dag spelas den andra matchen och lyckas Virtus försvara sin ledning och därmed ta sig till Final Four firas segern med fördel på Livin Lavish, vi har varit förutseende nog att vaddera taket.

-------------------

Slutligen, en låt för er att snurra på förfesten:

Lil' John - Act a fool (2008 remix) feat. Three 6 Mafia

Musikalisk calskrove

Kommer du ihåg när du var liten och du fick rya runt ostört bland råvaror? Du blandade Loranga med Pommac och Vira blåtira. Du kryddade nudlarna med aromat, hällde på Worcestersås och toppade med strössel. Eller var du inte sådan? Tänk då på Kramer när han ska introducera pizzabak där man själv får slänga på ingredienserna och Papi blir rasande och drabbas högt blodtryck när the K-man hivar på gurka. Eller tänk på Calskrove, den där hemska hybriden mellan Calzone och skrovmål som, gudskelov, inte lyckats sprida sig från Skellefteå.
Som ansvarsfull medborgare med både vett och smak är ovanstående förstås ett förbispelat kapitel och både du och jag vet att inte blanda smaker mer än nödvändigt.
I musiken är det lite samma sak, men det tycks inte Baba Khan ha förstått. Tillsammans med Fatman Scoop, Kardinal Offishal, Lomaticc och Sunny Brown har han skapat just en musikalisk Calskrove.

Över ett i grunden dansant beat knuffas smörig R&B med crunk, punjabi, ragga och annan odefinerbar smörja. Därtill toppas allting av en autotunad spanjack.

Tror du mig inte? Lyssna själv

Baba Khan - Tonight Feat. Fatman Scoop, Kardinal Offishal, Lomaticc och Sunny Brown

Sit yo ass down!

Den kryper närmre och närmre, lördagen med allt vad det innebär. Någon kvick kommentator här nedan hintade om att mina Primal scream-tolvor skulle komma att ligga högst upp i skivhögen. Den som dyker upp på lördag lär få reda på sanningen, tills vidare låter vi det hänga i luften som en glidflygare.

Istället: Så vida du inte av någon pervers anledning fått nog av sprakande kvinnliga rappare befaller jag dig att sätta ned din röv och lyssna på Unladylike, en duo från östra St Louis. De tycks ha någonting vansinnigt fin på gång, typ en platta betitlad Queens of the City. Tills dess får vi nöja oss med att sittdansa till Sit down, för att sitta still går i alla fall inte.

Unladylike - Sit down feat. Lil John

Vi är tillbaka, hela orten måste vakna

Efter ett par hektiska dagar på en näst intill hip-hop fri inomhusfestival är vi äntligen tillbaka i vardagen. Umeå Open bjöd inte på några större överraskningar bortsätt från en bejublad Adam Tensta konsert och ett Happy Nation i högform. Ett mellanår utan spetts surras det om, eller för få akter i det övre vänstra hörnet i Dr. Terners mycket vetenskapliga koordinatsystem som han själv uttryckte det.

Om det var en lyckad festival eller inte låter vi dock vara osagt. Vi tog iallafall tillfället i akt och reppa nästkommande Livin Lavish (5/4) så gott vi kunde och delade ut flyers till både Tom, Dick och Harry.